Vad har jag gjort idag?
Idag har jag suttit i min säng och tyckt synd om mig själv hela dagen...
Djävla patetisk man får vara...
Vad är det för mening egentligen? att fortsätta... Det enda jag kommer att stöta på dem närmaste månaderna är ensamhet och självömkan... Fan jag har suttit i det här rummet i ungefär 6 veckor nästan helt utan social kontakt... Har vare med simon lite och john och henke.. men för det mesta suttit inne..
Den enda som jag har att prata med är min totalt hjärndöda mor och min lillebror som inte ens är tillräckligt intelligent för att vara hjärndöd... snarare hjärnlös... Den går mig på nerverna båda två... Vill bara strypa dem...
Har inte ätit på över 48 timmar... Börjar känna av det... När jag kliver upp ur sängen så måste jag hålla balansen för att kunna gå.. jag har ont i huvudet och bara tanken på att måste gå upp och träffa min "familj" ffår mig extremt avtänd på mat..
Jag är endå inte hungrig så vad spelar det för roll...
Jag förstår bara inte vad jag gjorde fel...
Hon sa idag att hon inte vill träffa mig... och jag måste respektera det ... Men jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna att inte få träffa henne...
Hon sa att hon ville vara ifred...
Jag vet inte vad jag ska säga... Jag känner mig så låg nu som jag nog möjligtvis kan vara... Sist jag va så här låg så började jag skära mig själv... Jag kommer ihåg att det hjälpte...
Jag saknar henne ... men det verkar inte som att hon saknar mig... Det verkar som att hon vill hålla mig så långt borta från mig som möjligt som om jag vore nån sorts spetälsk... Att va hon i närheten av mig för länge så skulle hon bli infekterad av mig...
När jag träffade henne på ainas så kändes det som förut ... Vi pratade om allt mellan himmel och jord... Vi skojjade och hade det riktigt trevligt... Fast det kändes som att hon hela tiden ville gå... och det sårade mig verkligen...
Just nu känns det som om jag inte vill göra något... Jag vill inte börja om skolan.. jag vill inte äta... jag vill inte sitta här... Jag vill inte fortsätta den här meningslösa charaden som folk kallar livet...
Djävla patetisk man får vara...
Vad är det för mening egentligen? att fortsätta... Det enda jag kommer att stöta på dem närmaste månaderna är ensamhet och självömkan... Fan jag har suttit i det här rummet i ungefär 6 veckor nästan helt utan social kontakt... Har vare med simon lite och john och henke.. men för det mesta suttit inne..
Den enda som jag har att prata med är min totalt hjärndöda mor och min lillebror som inte ens är tillräckligt intelligent för att vara hjärndöd... snarare hjärnlös... Den går mig på nerverna båda två... Vill bara strypa dem...
Har inte ätit på över 48 timmar... Börjar känna av det... När jag kliver upp ur sängen så måste jag hålla balansen för att kunna gå.. jag har ont i huvudet och bara tanken på att måste gå upp och träffa min "familj" ffår mig extremt avtänd på mat..
Jag är endå inte hungrig så vad spelar det för roll...
Jag förstår bara inte vad jag gjorde fel...
Hon sa idag att hon inte vill träffa mig... och jag måste respektera det ... Men jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna att inte få träffa henne...
Hon sa att hon ville vara ifred...
Jag vet inte vad jag ska säga... Jag känner mig så låg nu som jag nog möjligtvis kan vara... Sist jag va så här låg så började jag skära mig själv... Jag kommer ihåg att det hjälpte...
Jag saknar henne ... men det verkar inte som att hon saknar mig... Det verkar som att hon vill hålla mig så långt borta från mig som möjligt som om jag vore nån sorts spetälsk... Att va hon i närheten av mig för länge så skulle hon bli infekterad av mig...
När jag träffade henne på ainas så kändes det som förut ... Vi pratade om allt mellan himmel och jord... Vi skojjade och hade det riktigt trevligt... Fast det kändes som att hon hela tiden ville gå... och det sårade mig verkligen...
Just nu känns det som om jag inte vill göra något... Jag vill inte börja om skolan.. jag vill inte äta... jag vill inte sitta här... Jag vill inte fortsätta den här meningslösa charaden som folk kallar livet...
Kommentarer
Postat av: Jessika
Hon kanske inte vill träffa dig för att de är förtidigt. Hon kanske är rädd att hon ska få tillbaka känslor för dig. Ni borde inte träffas på ett tag, du måste släppa henne. Du måste gå vidare och inse att de finns ett liv bakom förhållandet.
Du är bäst!
Trackback
